Samtidigt. Snart är de framme hoppas jag. De sitter uppe. Och det är därför jag har varit så grinig den senaste tiden. Äntligen har de sett de nya vita tuggisarna. Pappa såg de först och är väldigt stolt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar