Det tycker mamma och jag. Som en apa hänge jag i stången vid fönstret och tittade ut på alla i Uppsala när vårat tåg rullade vidare. De blev väldigt glada när de såg mig i fönstret, och då blev jag också glad. Nu är vi hemma igen med pappa. Gonatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar