Räkna inte med oss

Familjen Algeson Öberg har fullt upp med att ta hand om koliken i familjen. Syns eller hörs vi inte på något sätt via Internet eller telefon så beror det på att vi har händerna fulla. Någon gång kring midsommar förväntar vi oss att min kolik ska försvinna och då blir vi en normal barnfamilj, förhoppningsvis intakt. Vi lever just nu för varje timme och dag och planerar inget utom mina Piratrelaterade möten. Mamma ska sjösätta sin båt den 17 maj, men allt annat privat kan plötsligt avbokas på grund av dagsform. Vi har inga krav de kommande två månaderna. Istället förser vi oss med all hjälp vi kan få i form av hushållsarbete och promenader med barnvagn, så att vi kan sova. Följande har vi lärt oss om kolik (bland annat):

- Inget BVC tar på allvar.
- Man får stå på sig och själv boka läkare eller åka till akuten när man är orolig.
- Massage är bra, liksom Mozart och dans.
- Familj och vänner måste ställa upp och trösta mig stundvis så mamma och pappa kan sova, tvätta och handla.
- Medicinska droppar, musik, dans, bärsjal, mjölkfri kost, vagn-på-tröskel-tricket, promenader i barnvagn, bilstol… Alla råd är bra.
- Men, i slutändan gäller det att stå ut i tre månader. Så länge varar koliken. Sen går den över som ett under, på några timmar.
- Föräldragrupper finns i regel inte, men tips har lett till en internetsite.
- Det bästa är att berätta för alla. Alltid är det någon som haft ett barn med kolik. Nu senast, ägaren i leksaksaffären.
- Det är viktigt att inte isolera sig hemma med skriken, utan istället försöka ta sig ut och träffa folk.

Vi längtar bara till juni!