Det var mest trevligt där. Vi såg ingenting konstigt, ingen som födde barn i korridoren, eller någon som kom sent ilande fram i rullstol och vi hörde ingen som skrek heller, och det var konstigast av allt tyckte mamma. Däremot såg vi en pappa med ett insvept nyfött barn i famnen. Det var verkligt. Verkligheten själv. Det var otroligt lugnt överallt trots att nio av de tio födselrummen var upptagna. Tyst förutom de glada barnmorskorna och undersköterskorna. De var sååå trevliga och hälsade på oss. De vet ju att Britt (mammas samtalsbarnmorska) vandrar runt med såna som mamma - de rädda. Fast mamma är inte så rädd längre. Inte livrädd i alla fall. Vi var inne i ett födselrum också. Det var stort, väldigt stort. Där fick vi se en pilatesboll som mamma frågade efter. Det finns på plats, så vi slipper ta med egen. Sen fick mamma hålla i ett helt bäcken med spinetaggar och symfys och alltihopa, i plast alltså. Så nu förstår hon hur det hänger ihop. Vad bäckenuppluckring och foglossning är och varför det sker. Vi såg en sugklocka och en tång och luftgas och allt sånt också. Mamma fick reda på att det kan vara bra att föda på sidan, vilket var intressant.
Nu är vi hemma från yogan och vi känner oss väldigt lugna och glada.
Imorgon kommer pappa hit och berättar om lägenhetens renoveringar som verkar gå fint. Han har blivit värsta byggisen.
2 kommentarer:
Vad härligt att du känner dig lugn! Jag har börjat nojja mig, du kanske kan lugna mig. Leo föddes på KS och vi var även där på vändningsförsöket. Allt bara var superbra. Jättegulliga, alla utom barnmorskan Barbro, hon var av det lite "hårdare" taget.
kramar från megaförkylda
Carina
Då får vi passa oss för "Babsan" eller kanske hon kallas Farbror Barbro....
// DBF
Skicka en kommentar